Den rackarns tårtan

Det är lördag, sista helgen i januari och som man skulle kunna gissa så yr snön utanför fönstret under en jämngrå himmel. Under förra årets sista månader tröstade jag mig med att ljuset skulle återvända så fort snön kom, jag menar vitt = ljust. Men så har det alltså inte varit. För att råda bot på denna oändliga trötthet som bosatt sig i mig har jag bunkrat upp med vårlökar och blåbärsris i hela vårt hem. Idag bestämde jag mig även för att lyxa till det ordentligt och baka tårta till mig och Viktor.
 
Men. Alltså. Det finns nästan ingenting i hela världen som kan få mig på så dåligt humör som ett misslyckat bak. Jag är för det första rätt dålig på att baka redan från början men kan ofta rädda det ifall bakverket i sig är gott. Utseendet spelar ju inte så stor roll om fikaupplevelsen är gudomlig. Den senaste tiden har jag dock märkt att jag behöver bli mer källkritisk när jag letar recept på nätet för det är alldeles för många som faktiskt är under all kritik. När jag i fyra timmar stått och gjort tårtbottnar och kokat vaniljsås från scratch förväntar jag mig att det ska vara ett pangrecept som får mig att trilla ihop av godhet. Inte att hela tjosanet ska smaka ägg och enbart ägg?
 
Har försökt rädda den med en fyllning av jordgubbar + fläder + vaniljsås samt en frosting med fläder i så nu ska jag sätta på lite kaffe och se om det var värt besväret. Annars vet jag inte alls vad jag ska göra för att råda bot på den här vinterdeppiga lördagen.

Boktipset: Februari

 Här kommer de böcker jag läst under januari och som förhoppningsvis kan funka som boktips för er under den kommande månaden. Eller ja, i alla fall två av de tre lästa böckerna är tips!
 
Meningen med hela skiten av Nina Åkestam
 
Har du någonsin känt ångest inför din skolgång och ditt arbetsliv? Inte så att du har ett tråkigt jobb utan snarare att du kanske inte vet om du valt rätt, att du har fastnat i en spiral där du hela tiden tror att du måste göra bättre och mer för att uppfattas som bra. Har du någonsin känt att du bara vil lägga dig ner och gråta för att ett extra val tillkom i ditt liv och fick bägaren att rinna över? Äh, det spelar egentligen inte så stor roll för den här boken passar alla vare sig man har en relation till de händelser och känslor som Nina skriver om i boken eller ej. Den är nämligen full av fina övningar och tankar som är bra att ta till både för den som redan befinner sig på någon av de platserna, mentalt eller fysiskt, men även för den som vill undvika att någon gång hamna där.
 
Det är så otroligt viktigt att vi pratar om depression, utbrändhet och att det faktiskt går att leva ett liv som gör oss lyckliga. Det är inte alla som kan jaga den ultimata drömmen men man behöver faktiskt inte jobba ihjäl sig eller hela tiden försöka pleasa någon annan - det går hur bra som helst att leva ett liv som känns harmoniskt och som ens inre 85-åring (min favvo-övning i boken!) kommer vara stolt och nöjd över. Kan skriva hur mycket som helst om den här men vill mest bara säga - läs!
 
Främlingen av Albert Camus
 
Varje gång jag läser en klassiker är jag lite, lite rädd att jag ska vara för "dum" för att förstå dess storhet. Jag vet att just den här boken har haft en stor inverkan på många tidigare generationer och att den har beskrivits såhär "Romanen som handlar om hur det känns att vara ung och försöka hitta något slags ordning i detta absurda kaos som kallas livet". Men jag vet inte, antingen så är jag helt enkelt för dum eller så har den här boken tappat lite av sin innebörd för dagens unga (det var ju ändå typ 70 år sedan den skrevs...).
 
Jag är en person som känner väldigt mycket känslor och huvudkaraktären är så himla... likgiltig? För den med ett djupare tankesätt kanske man skulle kunna beskriva honom som en fritt tänkande man som vill se bortom samhällets strukturer och den gudstro man försöker påtvinga honom. Men faktum är att boken bland annat handlar om ett fängelsestraff han får när han genom en "olyckshändelse" (förstår inte alls hur detta kan ha varit en olycka, men återigen - kanske är för korkad för den här boken) dödar en annan man och blir dömd till döden. Detta straff verkar Meursault, som huvudpersonen heter, ha dragit på sig själv genom att vara otroligt arrogant och varken visa upphov till sympati, empati eller känslor överhuvudtaget. En sådan person har jag svårt att begripa mig på och bokens storhet gick mig helt obemärkt förbi. Men, den är väldigt kort (150 sidor) och lättläst så om ni vill ge er i kast med den och sedan förklara dess innebörd för mig vore jag otroligt tacksam!
 
(Vill ändå ge ett litet plus för illustrationen av Liselotte Watkins)
 
Väggen av Marlen Haushofer
 
En bok som jag däremot lätt kunde ta till hjärtat är Väggen. Omslaget är så trist att jag nästan lämnade kvar den på hyllan i biblioteket men åh, vad glad jag är över att jag tänkte om. På baksidan står det att det sägs att ingen blir riktigt den samma efter att man läst boken i fråga och jag är nog beredd att hålla med. Sällan läser jag en bok som drabbar mitt hjärta så mycket och som får mig att gråta förtvivlade tårar över den känslomässiga utsatthet det innebär att älska en annan varelse.
 
Boken handlar om en namnlös kvinna som åker upp i de Österrikiska bergen för att bo i en stuga tillsammans med sin kusin och hennes man. På kvällen går släktingarna iväg till ett värdshus i byn och kvinnan somnar ensam i stugan. När hon vaknar på morgonen är hon fortfarande ensam och i sällskap med hunden tar hon en promenad för att se varför släktingarna blivit kvar i byn. På vägen dit stöter hon i något hårt och inser efter många försök att en stor genomskinlig vägg har sänkts över den dal där jaktsugan ligger. Endast hon och de djur som blivit fångade innanför väggen ser ut att vara vid liv, allt annat har förstenats i den position de befann sig i när väggen sänktes ner.
 
Som ni kanske förstår så är händelserna rätt knappa i den här berättelsen eftersom kvinnan befinner sig på en och samma plats den igenom. Men resan man får följa med henne på är desto djupare och som jag skrev så påverkade den mig djupt. Absolut ett lästips för den som vill bli berörd, få tänka lite på sin egen existens och helt enkelt läsa en spännande historia.

Krönika i juletid

Några av er har bett om att få läsa mina krönikor så här kommer en från i julas :)

De sista darrande tonerna av ”Natten går tunga fjät” hade precis klingat ut och vi lämnade den fullsatta skolmatsalen bakom oss för att samlas ute på gården. Ett gäng tonårstjejer i vita långa särkar, vissa med dåsig blick efter att ha andasts in rök för länge och andra med euforin kvar efter det färdiga uppspelet. I en halvring stod vi där och samlade oss och av någon anledning släckte vi inte ut ljusen vi höll i våra händer. Vi var säkert tjugo vitklädda tärnor som stod i en hop tillsammans med vår lucia och som alla kände in glädjen efter att de sånger vi övat i flera veckor hade suttit som ett smäck. En högstadiepublik är inte alltid den lättaste att tillfredsställa men de hade alla lyssnat med andakt på vår vackra sång som välkomnade julen.

Den fridfulla stunden på skolgården varade inte länge eftersom tystnaden genombröts att ett högt tjut. Vinden, detta lömska flöde av luft, hade nappat tag i lågan till ett av ljusen och nu stod en av tärnornas vackra svall i brand. Vanmäktiga stod vi och såg på hur paniken spred sig i hennes ansikte, helt perplexa inför faktumet att något katastrofalt höll på att hända mitt framför våra ögon. Scenen kan inte ha  varat så länge men för oss åskådare kändes det som att eoner av tid passerade innan Molly till slut bröt sig igenom folkmassan. Även hon iklädd i ett vitt linne men med en handlingsförmåga, som för oss andra var otroligt beundrasvärd, ingrep hon när vi andra inte förmådde röra oss ur fläcken. Åh, Molly. Hon dundrade fram och slog tärnans hår mot en vägg tills den sista gnistan var släckt. Då höll hon om den gråtande flickan för att hjälpa henne genom den värsta chocken. De rasade ner på marken och satt nära och tysta i lukten av brända hårstrån. Vi andra stod kvar på samma ställe som innan och kunde först nu räta ut fingrarna igen och röra oss från platsen, vi var befriade från vår förlamning. Det skulle bli en kortklippt frisyr för den drabbade tärnan en lång tid framöver, men det fanns någon i folksamlingen som hade räddat henne från det värsta ögonblicket i hennes liv.

Såhär i juletid tänker jag ofta på eldens makt och hur lätt det är att både saker och liv förstörs ifall man inte har lågan under uppsikt. Jag har en vaksamhet inom mig som jag alltid kommer att bära på efter det där luciatåget och jag hoppas så att ni kan ha samma uppsikt utan att vara med om något lika omtumlande. Jag hoppas att ni alla har en inneboende kraft som kan ingripa om olyckan ändå skulle vara framme – att ni har en Molly i er.