Den rackarns tårtan

Det är lördag, sista helgen i januari och som man skulle kunna gissa så yr snön utanför fönstret under en jämngrå himmel. Under förra årets sista månader tröstade jag mig med att ljuset skulle återvända så fort snön kom, jag menar vitt = ljust. Men så har det alltså inte varit. För att råda bot på denna oändliga trötthet som bosatt sig i mig har jag bunkrat upp med vårlökar och blåbärsris i hela vårt hem. Idag bestämde jag mig även för att lyxa till det ordentligt och baka tårta till mig och Viktor.
 
Men. Alltså. Det finns nästan ingenting i hela världen som kan få mig på så dåligt humör som ett misslyckat bak. Jag är för det första rätt dålig på att baka redan från början men kan ofta rädda det ifall bakverket i sig är gott. Utseendet spelar ju inte så stor roll om fikaupplevelsen är gudomlig. Den senaste tiden har jag dock märkt att jag behöver bli mer källkritisk när jag letar recept på nätet för det är alldeles för många som faktiskt är under all kritik. När jag i fyra timmar stått och gjort tårtbottnar och kokat vaniljsås från scratch förväntar jag mig att det ska vara ett pangrecept som får mig att trilla ihop av godhet. Inte att hela tjosanet ska smaka ägg och enbart ägg?
 
Har försökt rädda den med en fyllning av jordgubbar + fläder + vaniljsås samt en frosting med fläder i så nu ska jag sätta på lite kaffe och se om det var värt besväret. Annars vet jag inte alls vad jag ska göra för att råda bot på den här vinterdeppiga lördagen.