Jag är ingen perfektionist, snarare kanske tvärtom. Jag är lite dålig på mått och volym, improviserar gärna och har flera gånger haft roligt under processen men tyckt att slutresultatet blev helt galet. Nej, perfektion är inget jag lyssnar till men ändå känns det ibland så jobbigt att visa mina bilder för er.

Jag hade aldrig funderat på hur andra såg på de bilder jag hade tagit, jag fotograferade ju bara för att det var så himla roligt. Ända tills en stolt vän visade upp mina foton för en annan vän, en fotograf, och jag endast fick en väldigt syrlig kommentar tillbaka. Ja, sedan dess har det låst sig. Jag känner att inga bilder duger, jag analyserar kritiskt varenda en som jag tar och vågar knappt redigera dem alls. Det är så himla löjligt men hennes kommentar gjorde så att jag slutade att fotografera under nästan ett halvår, vilket senare också ledde till att jag sålde min kamera i brist på intresse.

Jag blir galen på mig själv för att jag lät det påverka mig, för att jag tog åt mig, men jag försöker verkligen jobba på det nu. Jag försöker att ta upp kameran när jag har lust, ta de bilder jag kan och visa så mycket jag hinner. Hur ska man annars kunna utvecklas? Och på tal om jobb så har jag aldrig ens drömt om att jobba som fotograf så vad står i vägen för mig och min hobby? Inget! Och dessutom har jag världens bästa forum att visa upp mina bilder på, för ni är så fantastiska!