Saker vi inte pratar om: att slänga en vän

OBS! Du vet väl att min blogg har flyttat? Du hittar den på: ATILIO.METROMODE.SE
 
Den senaste tiden har jag funderat på det här med att avsluta vänskapsrelationer som inte håller, som är destruktiva, som får en att må dåligt, som är tråkiga, som tar för mycket energi. Många verkar ha samma vänner och kompisgäng livet ut men så är inte riktigt fallet för mig. Jag har skrivit en krönika i ämnet som du kan läsa här:
 
Dags att gallra
 
För två år sedan började jag odla mina egna grönsaker och i början var jag så ivrig över att få något att växa att jag petade ner flera frön på samma ställe. När den första ynkliga lilla stammen tittade upp ur jorden var jag i extas. När fler och fler plantor tittade fram lät jag dem bara växa på i min iver. Först när jag insåg att de konkurrerade ut varandra och att vissa plantor skulle bli svagare förstod jag att det var dags att gallra och bara behålla de starkaste. Jag minns att jag fick blunda när jag slängde de första klena tomatplantorna, jag hade ju själv sått ett frö och sett det växa upp. Jag hade skapat ett liv och det kändes hemskt att förpassa det till soporna.

Efterhand som mitt odlarintresse växte så insåg jag att man MÅSTE göra dessa gallringar för att bara behålla de friska och starkaste exemplaren. Jag märkte ju själv hur mycket min skörd gynnades av att jag bara lät en bra planta växa fram. När jag kunde ge all tid, näring, vattning och ljus åt denna enda  visade den sig växa otroligt hög och ge mig så mycket frukt tillbaka att jag knappt orkade ta emot det.

Det fick mig att tänka på vänskap och hur lik en sådan relation egentligen är det som jag precis har beskrivit för dig. ”Man kan aldrig få för många vänner” sägs det ju, men kanske blir man ändå otillräcklig om man försöker portionera ut sin tid och kärlek på för många personer. Kanske är det då lätt att satsa på fel planta, speciellt om man ser till det ytliga och satsar på de med störst blad/ status och inte tänker på att det inte har något att göra med vem som kommer generera mest frukt/glädje.

Ibland måste man bara blunda och stoppa den där klena, rangliga relationen i en svart sopsäck. Det är jobbigt för liksom med en planta har man ju sått ett frö och sett en relation växa fram. Men satsar man på de starka så kommer man också se relationen blomstra.

(slut)

Hela mitt liv har jag dragits till två typer av människor. Den starka vännen som bara haffar tag i en och presenterar ett helt nytt sammanhang. Som efter hand ändrar på en själv lite i taget och till slut har manipulerat bort allt det men en gång var. Eller den svagare länken, den jag blir en mamma och mentor till. En vän som tar all energi på exakt motsatt sätt eftersom man måste hålla i handen hela, hela tiden. Det har aldrig varit svårt för mig att säga upp en vänskap, till slut tar det stop och jag inser att vi är helt fel för varandra (dessutom har jag ingra problem med att vara själv, läs här) och att jag flyttat runt som en galning har underlättat det här beteendet.
 
Först det senaste året har jag insett att det finns fina vänner där ute. Som är precis som mig. Som ger mig lust och energi, som inte vill ändra på mig, som inte behöver mitt stöd dygnet runt och som jag skulle vilja behålla för alltid. Klart att man ska försöka reparera en vänskap om det går, att man ska försöka att inte såra någon annnans känslor. Men kanske ändå viktigare än så: man väljer själv vilka personer man vill ha i sitt liv. Och man kan faktiskt välja att bara omge sig med bra människor. Jag lovar, det är så.

Ni får som vanligt gärna dela med er av egna tankar och erfarenheter bland kommentarerna. Det är helt okej att göra det anonymt om man känner att det är ett känsligt ämne.

1 Ethel:

skriven

Jag har gallrat många vänner genom mina år, om jag inte mår bra av att vara vän med en person har jag varit ganska hård och avslutat vänskapen. Ibland kanske för fort, jag har inte heller varit bra på att ta upp de saker som stör mig dvs försökt lösa det. Konfrontationer och såna samtal har alltid skrämt mig. Vissa personer saknar jag, och vissa inte. De jag saknat mycket har jag kontaktat igen, med blandade resultat. Men jag är ändå glad att jag kunnat vara stark nog att avsluta relationer.

Svar: Det låter fint att faktiskt kunna ångra sig och försöka igen om man känner att man saknar en person. Bra jobbat :)
Sandra Lundin

2 Sara Holmberg:

skriven

Kram vilken vettig och eftertänksam text. Tyckte så mycket om krönikan med plantmetaforen. Glädjer mig dessutom att du funnit vänner som är bra på sistone, det förgyller livet så himla mycket att få ha det. Kram!

3 Ebba Molin:

skriven

Jättebra skrivet, gillar metaforen! Det är så otroligt viktigt att ha plats att växa tillsammans och det får man inte om man inte kan andas och kvävs. Jag har också släppt taget om en del vänner de senaste åren, och även fast det tog emot i magen så känns det bra nu. Nu har jag istället hamnat i nya sammanhang med underbara vänner som får mig att må så bra. Kram

4 Maria Ekblad:

skriven

Jag har sagt upp vänskapsrelationer med några vänner som helt enkelt bara tog för mycket utav mig och fått mig att känna mig kass/otillräcklig. Sedan har jag också glidit ifrån en del naturligt och ömsesidigt. Jag tänker att det är en naturlig del av livet. Och som du skriver ovan, det är ju vänner som man är jämlikar med som man vill ha. Som kan lyfta varandra! Det är fint när man hittar sådant! :)

5 Anonym:

skriven

Tycker det där kan vara så svårt. Blir så ledsen när jag läser tips om att man ska avsluta relationer för att den andra är en energitjuv. Men det jag läser mellan raderna i många sådana resonemang är helt enkelt att man inte stannar kvar hos vänner som mår dåligt och behöver en. Äkta vänner finns där för en även när man inte är på topp och kan ge så mycket. Senare i livet kanske relationen är omvänd.

Svar: Jag tycker inte att jag har skrivit något specifikt om energitjuvar utan jag tror att man ska avsluta relationer som man inte mår bra av, vilket jag gjort. Det är skillnad på att stötta någon som mår dåligt och det tycker jag också är viktigt att tänka på såklart!
Sandra Lundin

6 Malin:

skriven

Åh Sandra, du sätter ord på det jag tänkt på så länge. Jag har alltid haft många vänner, men då jag varit med om många svåra saker de senaste åren och inte orkat vara "mamma" på samma sätt som tidigare d.v.s. när det varit jag som varit svag, så har jag märkt att de inte finns där så som jag önskat, vännerna alltså. Det känns tråkigt men samtidigt säger det något om hur relationerna varit. Nu är jag mer noga med mina relationer, med vilka jag släpper in och vilka jag vill ha kvar för jag känner att jag inte orkar ha relationer där bara jag är den som bär utan vill ha relationer där man turas om och stärker och hjälper varandra. Annars är jag hellre ensam <3

7 Alexandra:

skriven

Gud vad skönt att du tar upp det här. Jag gjorde för första gången slut med en vän för ett halvår sedan. Det var otroligt jobbigt i processen, men har liksom fortsatt efteråt. Hon baktalar mig och säger saker till våra gemensamma vänner som inte stämmer. Det gör mig ju ledsen såklart. Men trots det var det verkligen värt det, för jag vet att jag var ärlig både mot henne och mot mig själv, och faktum är att hon trots allt inte längre är en del av min vardag. Det är det bästa. Inga mer elakheter eller falskheter. På något sätt var det en erfarenhet som varje person både få.

8 Lotta:

skriven

Hej Sanna, tycker din blogg är som allra bäst när den innehåller texter som den här. Ha en jättefin sommar.

Svar: Tack så mycket :) och detsamma!
Sandra Lundin

9 Daniella 🌙:

skriven

Det går inte att kommentera anonymt genom mobilen av någon anledning, min blogg står automatiskt där. Så jag testar med denna kommentar för att se om du godkänner kommentarer först :)

Svar: Vad knasigt! Har inte ens en godkännande-funktion så det borde ju funka :/
Sandra Lundin

10 ISA:

skriven

Men! Jag skrev en text om ganska prick detta igår ju! great minds think alike! :D fast du uttryckte dig LITE finare ;) hAha. Kika in i min blogg om du vill läsa min åsikt vettja! KRAM!

11 Timeoftiger:

skriven

Mycket svårt och komplicerat, och viktigt att skriva om! Det är precis som med kärleksrelationen, man ska förstå och förlåta- man kan inte växa ihop innan man prövats tillsammans. Men samtidigt finns det också vänskap som förtjänar ett snabbt avslut, och de är ju inga äkta vänskap. Ofta blir dessa saker påtagliga då man själv är i en kris eller förändras på något sätt. Jag är glad att jag har avslutat vissa (nära) vänskap, men lika glad är jag att jag någon gång har gett mina vänner (och de mig) en ny chans. Vänner ska man vara rädd om!

12 Simone i Berlin :

skriven

Det här med vänskap är svårt. På senare år har jag insett att för ens egen mentala hälsas skull bör man då och då sålla, inte bara bland vänner utan allt, för att upprätthålla ett gott liv. Ibland har jag fått välja bort aktiviteter för att det helt enkelt har blivit för mycket, för att må bra. Jag tror inte att jag aktivt har valt bort vänskaper, utan kanske mer låtit vissa rinna ut i sanden på ett naturligt sätt.
För mig personligen vore nog ett "friend breakup" svårt att genomföra, det blir ju verkligen personlig kritik. Men samtidigt har jag kanske undvikt personer som "behöver mig" (på det där mammiga sättet, du beskriver) under hela min uppväxt.
Som du säger, när vänskapen blir obalanserad och den ena parten dominerar för mycket känns det himla obekvämt :/

13 Wilda:

skriven

Jag känner igen och har tänkt mycket på det här på senare tid. Också att säga nej till människor som söker kontakt, och hur viktigt det är att vara ärlig och rak både mot sig själv och andra då. Jag ska nog skriva en egen reflektion om det någon dag snart. Tack för dina ord, och din ärlighet. Jag känner igen.

14 Charlotte:

skriven

Vilket bra inlägg! Jag har tänkt att ta upp detta i min egna blogg, men inte vetat om jag vågat.

Jag känner just nu att jag har flera personer i mitt liv som jag egentligen bara kan skita i. Min egna energi tar slut. Och flera som aldrig hör av sig själva utan ofta är det jag som tar första steget till kontakt, såna människor kan jag vara utan. Jag klarar mig alldeles utmärkt ensam på mitt egna lila vis.

Ha en fortsatt trevlig dag!

Kommentera här: