Kan vi inte sluta bedöma andras matvanor?

 OBS! Du vet väl att min blogg har flyttat? Du hittar den på: ATILIO.METROMODE.SE
 
20150425_1720
Kallar du det där brakfrulle? Blir du verkligen mätt på en så liten portion? Orkar du allt det där? Tänker du på att äta mer såhär ibland?

Nästan alla kommentarer jag får här på bloggen är välmenande och frågorna ovan är antagligen inget undantag. De skrevs inte under en debatterande eller känsloväckande text utan är frågor från inlägg då ni fått följa med mig i bilder under en hel dag.

I veckan skrev Underbara Clara den här texten och det jag tycker var mest intressant med den var att läsa svaren i kommentarsfältet. Många hävdade att man måste få kritisera, tänka till och problematisera för att bryta rådande normer i samhället. Normen om fettföraktet, den som hetsar till viktnedgång och tighta kroppar blir vi inte av med om vi inte får uttrycka våra känslor kring ett inlägg om en viktkurva. Aye, aye - jag hör er och jag håller med men kan vi inte bara fokusera lite på maten en stund?

20150505_3366
På andra sidan bloggosfären hittar jag det här inlägget av Blondinbella. En person jag själv uppfattar har en sund inställning till mat och som visar att det är helt okej att äta det en blir sugen på. Men eftersom jag inte har något problem med hennes inlägg om sötsaker lämnar jag över tolkningsföreträdet till den som faktiskt blir ledsen, kränkt eller triggad. Jag anser att alla har rätten till sina egna känslor, men kan vi verkligen ställa alla andra människor till svars för hur vi känner inför deras matintag?

I det här inlägget släppte jag loss diskussionen om triggervarningar och tillsammans tycker jag att vi kom fram till att det man bör undvika är att lägga värderingar kring mat och kostvanor. Att strunta i att skriva att man är duktig för att man ätit si och så, att inte poängtera hur nyttig man varit osv för att det är detta som kan trigga andra att svälta sig, hetsäta eller enbart må dåligt. Och det låter ju så rimligt!

20150313_4833
Att vara alla människor till lags är ouppnåeligt. Att problematisera hur saker framställs och framhålls är viktigt för att på något sätt kunna förändra den betungande normbilden. Men borde inte det första steget vara att sluta värdera och bedöma någon annans matvanor överhuvudtaget? Om jag inte reflekterat kring hur jag äter tidigare så gör jag definitivt det nu när jag vet att det finns långa piskor och pekpinnar som hela tiden ska fösa mig in i en ny riktigt.

Kan vi inte bara sluta upp med att bedöma andras matvanor?

http://atilio.metromode.se/2014/11/26/2014_november_diy-adventsljusstake-a-la-ernst-2/
1 Maria Ekblad - bröllops & nyföddfotograf:

skriven

Åh håller med till 120%! Jag gillar typ inte ha med matlådor längre för det känns som alla dömer vad som är i dem (alltså inte TILLRÄCKLIGT nyttig "fräsch" mat varje dag) trots att jag är nöjd. Och om jag dricker cola ibland på jobbet är det så många som kommenterar på det (fast ingen menar något illa) men det påverkar mig så mycket. Sålänge jag mår bra så kan väl andra vara tysta? Jag tycker det är sjukt onödigt att påpeka sådant och därför gillar jag inte blogga om mat heller. För jag vet att jag äter inte supernyttigt, jag är inte vegetarian, tar inte supersnygga matbilder och då får det inte plats i bloggvärlden på något sätt.

2 ISA:

skriven

Kunde inte hålla med mer, detta med mat/motion/hälsa är så SJUKT känsligt för många och även SJUKT provocerande tydligen. Vi lever i ett väldigt ätstört samhälle min vän.. :((

3 Malin:

skriven

Jag är en av dom som tycker att vi måste kunna diskutera saker. Om en känner sig stärkt av något och en annan känner sig kränkt kan det finnas en poäng att trassla lite i det där - utan värdering. För att lära sig om andra och bredda sin empatiska förmåga. Då handlar det som du säger jättemycket om tolkningsföreträde. Den som är förtryckt t.ex. borde ha tolkningsföreträde att beskriva hur förtryckets mekanismer påverkar den personen, medan den som förtrycker borde stiga åt sidan och låta någon annans bild av verkligheten vara den rådande för ett ögonblick.

När det kommer till mat, kost, hälsa osv. tycks vi som samhälle ha målat in oss i ett hörn, där inget bra kan komma av att diskutera för allt är ett enda virrvarr av gissningar, ångestlösningar och norm-hetsande. Min inställning, som jag har framfört ca 1000 gånger på min arbetsplats, är att det inte går att snacka matvanor över huvud taget. Jag vill inte höra om dieter när jag äter min lunch. Jag vill inte i alla givna lägen behöva känna mig som en kropp - för det är det jag blir reducerad till i dom samtalen. Så jag är helt och hållet på din linje - matvanor är privata och inte öppna för diskussion.

Svar: Håller helt och hållet med dig!
Sandra Lundin

4 Annukka:

skriven

Man får skriva vad man vill på sin blogg. Att ifrågasätta andras matvanor är precis lika ohyfsat som att ifrågasätta andras badvanor eller val av vänner utifrån etnicitet. Fula knep av en energitjuv som låtsas "bara fråga".

5 linnea :

skriven

Håller verkligen med. Det här med mat är ändå himla individuellt. Mycket för dig är lite för någon annan och tvärtom. Man måste ju se till hela bilden, träning/vila, hur man förbränner och främst vad man själv mår bra av. Ledsamt också att bloggare ska förväntas presentera en verklighet som passar alla..

Svar: Exakt!
Sandra Lundin

6 lovisa:

skriven

oj, nu känner jag att en ursäkt är på sin plats. det var ju jag som skrev och frågade om brakfrullen. förlåt att du tog illa upp. var tvungen att googla upp inlägget, och såg att du svarat på den kommentaren att det som för mig såg ut som ett stekt ägg, en halv grapefrukt och tre skivor bacon tydligen var ett helt paket bacon.

jag håller absolut med dig i ditt inlägg här ovan, så jag kan i efterhand känna att det var en onödig kommentar från min sida, absolut. så förlåt igen.

(min förklaring till varför jag ens skrev det från första början är att jag, som inte har något historik av ätstörning eller känner mig triggad av hur mycket/lite andra äter, reagerade och kände att andra med triggers/ätstörning kanske skulle kunna sig triggad av att din text att det på bilden [det jag tolkade låg på tallriken] var en brakfrukost.)

Svar: Jag önskar verkligen att det inte var du som skrev den kommentaren för jag vill inte att du ska tro att det var någon pik mot dig. Jag mindes den bara men förstår den såklart samtidigt. Jag skriver ju i det här inlägget att det kanske är bättre att sluta värdera mat från första början och bara att jag skrev "brakfrulle" var så onödigt. Det spelar ju ingen roll hur mycket det låg på tallriken men om det såg ut som tre skivor bacon och ett ägg indikerar ju det på något sätt att jag tycker att det är sinnessjukt mycket mat, vilket jag inte gör. Jag lär mig ständigt och menade inte detta som ett påhopp mot dig eller någon annan, hoppas du förstårz
Sandra Lundin

7 Jennifer:

skriven

"Om jag inte reflekterat kring hur jag äter tidigare så gör jag definitivt det nu när jag vet att det finns långa piskor och pekpinnar som hela tiden ska fösa mig in i en ny riktigt." TACK. Blir så OÄNDLIGT trött på människor som kommenterar matvanor (speciellt när det följs av en menande blick på min kropp/kommentarer om min kropp). Fasen, som om det inte var tillräckligt svårt att existera redan.

8 Matilda:

skriven

Jag har tappat suget att ens blogga om mat, för varje gång trillar det in kommentarer i sann "inte för att vara sådan, men..."-anda.

Vi är alla olika; har olika kroppar, olika värderingar och olika erfarenheter. Givetvis bör man undvika en approach som kan verka triggande och sända ut skeva budskap. Men om man som bloggläsare upplever ett inlägg som triggande eller missvisande är det kanske bättre att berätta hur det ligger till, på ett sakligt och informativt sätt, än att vifta med långa pekpinnen tänker jag?

Alla är vi olika - men i slutänden är det vi själva som bär ansvaret för vårat eget välmående. Inte bloggare eller offentliga personer.

9 Julia Müller-Sandvik:

skriven

True, jag som bloggar om mat ganska ofta känner igen mig mycket i samtliga typer av kommentarer: "Inget vegetariskt den här veckan?", "Det där är inte alls ett veganskt recept", "Oj, så mycket kolhydrater!". Det brukar kännas väldigt märkligt att svara på dem. Som försvar.

10 Hej:

skriven

Jag är en tunn person (inte min egen beskrivning men ändå) som alltid äter väldigt mkt mat. Och det är det ju såklart helt okey att kommentera och häpnas över. Jag skämtar också om det, som svar på det men att varenda eviga dag höra folk häpnas över hur all den maten får plats i den Lilla kroppen, hur går det till? Men det är ju iaf bra att du äter!
Det är lite drygt att höra det VARJE dag men visst jag kan leva med det. Häromdagen diskuterade de ätstörningar på jobbet och en kvinna berättade att de hade haft en kille på hennes förra jobb som var sååå tunn men alltid åt så otroligt mycket mat, och det kom ju fram att han hade bulimi sen. För han gick ju alltid på toa efter maten.
Jag vågar numera inte gå på toa efter maten.
Så snälla, sluta tjata om folks matvanor och matlådor!!!

Svar: Så bra skrivet!
Sandra Lundin

11 Vicky:

skriven

precis vad jag ville belysa med mitt inlägg ang alkoholkonsumtion härom dagen. varför ska man behöva bry sig? kan inte alla bara äta, inte äta, supa eller inte supa i ett universum där ingen bryr sig och där alla gör det som de själv mår bäst av? åh. så viktigt att unerstryka, igen och igen. puss.

12 Anna:

skriven

Åh. Mat är ett sånt känsligt ämne. Jag önskar verkligen att det inte var det. Vi är ju alla olika och vissa behöver äta mer än andra och så är det ju bara. Ändå kommer jag på mig själv med att jag alltid äter upp och mina vänner alltid lämnar mat. Även om ingen säger något så tänker jag alltid efteråt att jag inte heller borde ätit upp. HATAR att jag tänker så. Är inte alls den typen och trivs väldigt bra som jag är och älskar mat. Nu blev det en riktigt snurrig kommentar här men det är så himla bra att det finns vettiga människor där ute som skriver sånt här och får en att tänka till. <3 <3 <3

13 Sara:

skriven

Så väldigt klokt skrivet, har försökt utveckla varför flera gånger här nu men det blir på tok för personligt och kanske inte egentligen så relevant. Lämna de värderande pekpinnarna och kommentarerna i soptunnan där de hör hemma helt enkelt, mat är tillräckligt problematiskt för de flesta i alla fall, vilket är så himla synd.

Däremot tycker jag att det är värt att lyfta diskussionen kring ätstörningar och hur olika de till exempel kan se ut, samt att vara medveten om hur vanligt det faktiskt är (och hur det kan yttra sig - bland annat på internet) så att man kan ha på sig sina kritiska glasögon när man surfar runt och kanske skydda sig själv lite. hej.blekk.se har skrivit mycket bra om just det!


KRAM och tack för en bra blogg (och fantastisk podcast!)

Svar: Javisst, håller helt och hållet med dig. Tack så mycket för dina fina ord. Kram!
Sandra Lundin

Kommentera här: