Bästa du som skriver om det här, så viktigt att det talas om så att ingen, INGEN behöver skämmas mer.
Vad bra att du skriver om det! Jag vet själv hur det var första gången jag fick en, hela rummet snurrade, hjärtat bankade så hårt, jag fick domningar och det kändes som om jag var utanför min egen kropp.
Väldigt obehagligt och det är viktigt att det talas om för många inser inte vad som inträffar. Jag själv gjorde inte det först, utan det var kort efteråt då min ångest blev värre och värre som jag insåg vad som hänt.
Usch :( verkar verkligen så fruktansvärt obehagligt! Starkt av dig att skriva om det här, viktigt att öppna upp och visa något som många råkar ut för.
Usch sånt som är så obehagligt! Man lär sig med åren vad man ska hålla sig från och tänka sig för innan man gör. Som du säger att blanda alkohol och en viss medicin kan ibland leda till något man inte ens tänkt tanken på. Men skönt att du känner dig bättre idag :)
För övrigt, bor du också i Göteborg?
Vad fin och bra och stark du är som skriver om detta! Jag har nyligen börjat gå i terapi för min egen ångest och känner igen mig i det du skriver. Det tar emot för mig att prata om det, men jag försöker vara så öppen jag kan med människorna runt ikring mig, för det är ju verkligen inget att skämmas för, egentligen - även fast det känns så ibland. Puss på oss!
Jag har också skrivit om detta ämne. Min panikångest utlöses endast om jag är inlåst i trånga utrymmen vilket gör det svårt att bekämpa, eftersom det på sätt och vis är "förståeligt". Lika obehagligt är det för det, så jag vet verkligen vad du skriver om.
Tack för att du delar med dig! Ett viktigt ämne som man allt för ofta inte talar om!
Jag har en kronisk ångestsjukdom och lever varje dag med ångest. Men de händer att jag får panikångest också lite då och då. En fruktansvärd känsla . Skönt att de är något du inte "lider" av utan nått som bara kommer i vissa situationer. Kram
Vilken gripande berättelse, hoppas du slipper uppleva fler panikångestattacker för det lät verkligen inte kul alls! Kram
Vilken stark berättelse och så otroligt starkt av dig att berätta och att använda ditt utrymme här för att prata om så viktiga saker. jag har själv upplevt panikångestattacker ett par gånger det sista året och det är verkligen skrämmande och extremt jobbigt innan man är ute på andra sidan igen. Tack för att du berättar!
Minns min första panikångestattack glasklart, men hade aldrig kunnat sätta ord på den på det här sättet. Fullständigt vidrig upplevelse men så viktigt att lyfta och prata om, och aldrig aldrig aldrig att man ska skämmas över det.
Ursh vad obehagligt!
Var nära till gråt när jag läste, himla fint skriven ( om en nu kan skriva fint om en så hemsk sak?) tack för att du tar upp det <3
Kram
bästa bästa sandra. SÅ modig och SÅ bra som delar med dig. Kan inte ens föreställa mig hur hemskt det är <3 tror många i samma sits blir tacksamma för ärliga inlägg som detta.
sandra! du är så jävla modig som delar med dig av tunga grejer från ditt liv. jag har flera gånger funderat på att skriva om tunga grejer (mvh gick i terapi pga ångest för första gången när jag var tio, började skära mig när jag var tolv, bott på behandlingshem i flera år ooooch så vidare) men alltså jag vågar typ inte. internet är så himla varmt och snällt för det mesta men också stort som fan och läskigt. tack för att du vågar dela med dig. du e fin!!!!
Sånt här är så viktigt!
Att vara öppen om det som så många lever i.
Men inte törs prata om för att man tror att man är ensam.
Tack!
Så starkt att du vågar dela med dig! Hoppas att du mår bättre <3
Så modigt att du vågar skriva så ärligt om detta. En ska aldrig behöva skämmas! Hoppas att du mår bättre nu <3
Håller med ovanstående. Så viktigt att rucka på tabun kring sådana här grejer. Hoppas att du slipper uppleva detta obehagliga igen.
Så starkt att du kan skriva detta. Jag är tacksam för att kunna läsa. Min pojkvän drabbas regelbundet av panikångest, och han kan inte (eller vill inte - i så fall helt förståeligt) förklara hur det är. Det enda jag förstått, efter vad han berättar för mig under de stunderna, är att han känner att han håller på att dö, trots att han rationellt vet att han inte gör det. Det är svårt, jag vill så fruktansvärt kunna stötta, hjälpa, och ta bort allt det där hemska, men det går inte. Förståelse är en stor del i att kunna hjälpa, tror jag. Empati är ju en sak, men att faktiskt förstå hur det känns, det går nog inte om man inte själv upplevt det, tror jag. Så jag känner mig tacksam för att ha läst den här texten - det är lätt att lite glömma bort, att liksom undervärdera hur starkt och skrämmande det måste vara, när man bara står där bredvid.
TACK för att du skrev det här!
Det behöver pratas om mer och det är ju så jäkla svårt att berätta på ett bra sätt (?). Men det tycker jag att du gjorde.
Så himla fint skrivet, så ärligt och modigt. Det är inget skamfyllt med att vara människa... stor kram!
Gråter i stort sätt när jag läser detta, panikångestattack är så okontrollerbart och inget som någon borde behöva uppleva. Hade själv en lång jobbig period i höstas med några liknande extrema attacker. Nu mår jag bättre och hoppas att jag slipper det igen, hoppas du också slipper det framöver. Styrkan annars som växer fram från sådana upplevelser är obeskrivlig, det ska inte få slå ner oss! Tack för en fantastisk blogg, uppmuntrande och viktig!! Mvh Rebecka
så starkt skrivet! och modigt av dig att dela med dig av något så viktigt som vi pratar alldeles för lite om! <3
skriven
Jag blir så glad när du använder ditt utrymme på nätet till sådant här viktigt <3