Att aldrig fokusera på siffror när det gäller kommentarer och följare

Att bara uppdatera om det är roligt och jag har något att säga

Att aldrig ta bort ett inlägg jag lagt upp = att aldrig skämmas

Att aldrig ge upp

 

 

Att den här bloggen (innehållet alltså, inte att blogga) är det tråkigaste som finns just nu

Att jag har så mycket inspiration men att jag är rädd att ni snart kräks på att läsa om mitt liv gång på gång på gång

Att jag tog bort det senaste inlägget ändå pga siffrorna som gör mig osäker

Att jag kikar på bloglovin ibland och blir ledsen när det går ner två följare trots att det är + 100 senaste veckan

Att jag blir blyg och önskar att ingen kikar in här för att se när jag gör bort mig

För jag är så säker på att jag håller på att göra bort mig.

 

 

Att balansera något man gör för sig själv med något man gör för att inspirera andra är så svårt. Ibland tippar en sida över och då känner jag mig såhär vilsen. Jag börjar tänka att jag inte är tillräckligt varierad och uppfinningsrik - att jag bara lägger upp samma saker om och om igen. Jag blir rädd att alla ska sluta läsa. Att jag ska bli någon man skrattar åt bakom sin egen skärm. Men innerst inne vet jag att det kommer kännas bättre imorgon, att alla som kikar in här bara är en bonus och att det finns en anledning till varför jag vill bidra med nytt innehåll till den här sidan varje dag. Den anledningen stäcker sig längre än till kändiskap och förmögenheter och ändå är det så lätt att fastna i osäkerheten.