OBS! Du vet väl att min blogg har flyttat? Du hittar den på: ATILIO.METROMODE.SE 

I lördags slog vi upp ögonen i en hotellsäng i Köpenhamn. Till skillnad från dag ett och dag två var det inte alls sommarväder längre utan molnigt och grått. Gjorde detsamma eftersom det ändå var dagen vi skulle åka hem.

 

Jag och bufféer av olika slag har ett komplext förhållande. Har liksom så svårt att välja vad jag vill äta och det slutar alltid i att jag står och tar mat i en halvtimme innan jag sätter mig ner.

 

Vi vandrade iväg till affären för att införskaffa matsäck till tågresan. Tror paddling är den nya träningstrenden efter att ha sett hur många som helst paddla runt i kanalerna i Köpenhamn.

 

Bästa sortens färdkost <3

 

Trötta promenerarfötter som tog bussen in till centrum en sista gång.

 

Och som precis hann fram till museet när regnet började falla.

 

Nationalmuseet har gratis inträde och gratis väskförvaring - vilket var guld värt för oss som kom kånkandes på packningen.

 

 De hade en fin utställning om jordens folk och jag fick massvis med smyckesinspiration.

 

Lite halvt läskiga masker.

 

Men superfin miljö.

 

Och ett sällskap som tyckte det var lika kul som jag, även om man kanske inte kan tro det på den här bilden ;)

 

Älskar gamla salar med högt i tak och infällda speglar på väggarna.

 

När vi sett allt utom myntsamlingen tyckte vi att det var dags att gå vidare.

 

Min bästa typ av affär!

 

Vi strosade bort från Strøget och hamnade i de latinska kvarteren där vi smet in här.

 

 Supermysigt franskt café som gjorde mig så sugen på att ha ett eget ställe av den här sorten. När vi flyttar till Austin får jag göra slag i drömmarna tänker jag. Ett svenskt ställe där man blir överlycklig om någon annan kommer in och pratar svenska med en.

 

Vi spelade backgammon, drack latte och varm choklad och delade på två croques (heter det så?) med banan & nutella samt banan, jordnötssmör och sylt <33

 

Köpenhamn behandlade oss så himla väl men framåt dagen var det dags att slänga upp ryggsäckarna på ryggen igen och bege oss mot stationen.

 

Resan hem tog nästan sex timmar men var smärtfri i det här fina sällskapet.

 

Och att åka tåg är ju som bekant en favvosysselsättning hos mig. Men skönast var det ändå att komma hem och krypa ner i sin egen säng!