Nästan alla kommentarer jag får här på bloggen är välmenande och frågorna ovan är antagligen inget undantag. De skrevs inte under en debatterande eller känsloväckande text utan är frågor från inlägg då ni fått följa med mig i bilder under en hel dag.

I veckan skrev Underbara Clara den här texten och det jag tycker var mest intressant med den var att läsa svaren i kommentarsfältet. Många hävdade att man måste få kritisera, tänka till och problematisera för att bryta rådande normer i samhället. Normen om fettföraktet, den som hetsar till viktnedgång och tighta kroppar blir vi inte av med om vi inte får uttrycka våra känslor kring ett inlägg om en viktkurva. Aye, aye - jag hör er och jag håller med men kan vi inte bara fokusera lite på maten en stund?

På andra sidan bloggosfären hittar jag det här inlägget av Blondinbella. En person jag själv uppfattar har en sund inställning till mat och som visar att det är helt okej att äta det en blir sugen på. Men eftersom jag inte har något problem med hennes inlägg om sötsaker lämnar jag över tolkningsföreträdet till den som faktiskt blir ledsen, kränkt eller triggad. Jag anser att alla har rätten till sina egna känslor, men kan vi verkligen ställa alla andra människor till svars för hur vi känner inför deras matintag?

I det här inlägget släppte jag loss diskussionen om triggervarningar och tillsammans tycker jag att vi kom fram till att det man bör undvika är att lägga värderingar kring mat och kostvanor. Att strunta i att skriva att man är duktig för att man ätit si och så, att inte poängtera hur nyttig man varit osv för att det är detta som kan trigga andra att svälta sig, hetsäta eller enbart må dåligt. Och det låter ju så rimligt!

Att vara alla människor till lags är ouppnåeligt. Att problematisera hur saker framställs och framhålls är viktigt för att på något sätt kunna förändra den betungande normbilden. Men borde inte det första steget vara att sluta värdera och bedöma någon annans matvanor överhuvudtaget? Om jag inte reflekterat kring hur jag äter tidigare så gör jag definitivt det nu när jag vet att det finns långa piskor och pekpinnar som hela tiden ska fösa mig in i en ny riktigt.

Kan vi inte bara sluta upp med att bedöma andras matvanor?