Nu har det gått över tre månader sedan jag först bloggade om mitt lilla stickprojekt. Det är verkligen så att jag alltid blir sugen på att krypa upp i soffan med garnet och stickorna i högsta hugg så fort kylan kommer krypande. Tur att vintern är lång för jag är ju bevisligen inte snabbast i stan på att sticka!

 

Men om jag ska vara ärlig så har det faktiskt varit meningen att detta skulle vara ett långsiktigt projekt. Jag blir nämligen rätt lätt rastlös när vi sitter och tittar på serier och då är det skönt att ha något att sysselsätta händerna med. Därför tar det också sin lilla tid att få det färdigt.

 

Som jag nämnde i mitt första inlägg så stickar jag alltid bara räta maskor. För det första så är det bara de jag minns hur man gör men sen tycker jag faktiskt att det blir snyggast så. Jag köpte två stora garnnystan i gråa nyanser och när jag stickat upp dem båda stod jag där med en lång halsduk på två meter.

 

När man har kommit så långt kan man välja att bara maska av och börja använda sin halsduk precis som den är. Jag har dock lite problem med lösa ändar som alltid smiter och löser upp min perfekt knutna halsduk. Därför brukar jag alltid sy ihop kanterna så att jag får en tubhalsduk istället.

 

Lite väl stor halsduk kanske ni tänker och tja, det kanske inte är den jag kommer använda på vårkanten eller om jag ska vara finklädd. Men jag har saknat en riktigt maffig en som jag kan ha över huvudet och

tätt runt halsen när jag är ute på alla kalla och blåsiga promenade som den här årstiden bjuder på.

 

Nu när det här tv-tittar-projektet är avslutat har jag valt att börja på en annan grej som jag också kan ha liggandes i knät under ett avsnitt. Och om jag känner mig själv rätt så lär väl det vara färdigt till sommaren. Men jag ska visa er vad det rör sig om innan det, lovar!