Det här är en av sakerna jag älskar med dig och din blogg, att du alltid är så ärlig. Vet precis hur det är att komma från en familj som inte har det jättebra ställt (inte heller superdåligt, men så att man klarar sig liksom, och kan spara en tusenlapp i månaden ungefär), och jag hade turen att få en liten summa i hjälp i höstas när jag inte pluggade och inte jobbade + en otrolig sambo som försörjde oss båda på ett studielån. Det var inte alltid roligt och jag mådde superdåligt, men jag är så otroligt tacksam för den tiden.
Hoppas nu att du får ett bra jobb du trivs med och att bloggen växer ännu mer (det kommer den garanterat göra!). Du är grym, och det är bra att du mår bra!
Pengar avgör inte om man är lycklig, men visst underlättar det livet. Bra skrivet om ett svårt, och som du säger, något känsligt, ämne.
Som jag känner igen mig! Har hoppat runt mellan anställningar, arbetslöshet, eget företagande och studier i många år nu. Det är en evig kamp mellan lycka, tid och pengar. Men vet du vad, jag är helt bombsäker på att ditt slit kommer löna sig i slutänden. Du har lagt en fantastisk grund med bloggen, fotograferandet, ditt skrivande och podcasten. En grund att bygga vidare på. Beundransvärt är ordet!
alltså, så himla bra skrivet. jag växte upp med att vi inte hade så mycket pengar, vi hade så vi klarade oss, men inte mycket mer än så. detta gör att vi (jag och min sambo) idag kan leva hyffsat "lyxigt" på de pengarna vi drar in varje månad. vi fick liksom redan i låg ålder lära oss pengars värde och hur en tar hand om sin ekonomi. vi kan resa, köpa det vi behöver och det enda lån vi har är från CSN. men visst, jag kan ändå erkänna att jag ändå känner att det är HÖGST jobbigt och obekvämt att prata om pengar.
Vilket härligt och ärligt inlägg du bjuder på, nog är vi säkert många som känner igen oss. Vad roligt med fler som köper hus tidigt (själv var jag 20). Det löser sig alldeles säkert för dig på bästa sätt :)
Varma hälsningar,
Sofie
Förstår hur du känner! Själv har jag valt att de senaste 2,5 åren i utbildningen inte ta något studielån utan istället jobba. Förra terminen blev det "bara" 40% jobb eftersom jag hade praktik och skrev examensarbete. Det märktes i plånboken i alla fall. Och sambon med full lön och en massa pengar (känns det som) medan jag hamnar på plus-minus-noll vissa månader. Det blir svårt ibland, jag hinner liksom aldrig ikapp och vi kan inte göra de grejer som vi vill. Vi måste vänta, t.ex. med att köpa hus. Men en termin kvar - sedan blir det jobb på 100%!
Vilket viktigt initiativ tycker jag! Jätteintressant att läsa om. Så otroligt väsentligt ämne, så himla synd att ekonomi är så tabu att tala om tycker jag. Kan inte du ge fler tips på hur du får det att gå runt under dessa månader? Är själv student och tar inga lån, så det vore roligt att få lite tips.
Lägger man så mycket tid på någonting som du gör (och dessutom gör det så pass bra!) är det nog rätt omöjligt om det INTE skulle leda åt det hållet du vill. Visst, fattig en stund, men i slutändan kommer det vara värt det. Du har tagit saken i egna händer och ska vara nöjd bara av kraften och modet att våga göra något sånt. Jag blir i alla fall jätteinspirerad av att läsa om fattiga personer som jag själv som har lusten som motor och inte pengar.
Konstigt att det är så himla tabu? Är det för det har med status och sådant att göra? Men vi alla är ju så olika när det gäller pengar och hur mycket man behöver, vad man har för utgifter och vad man vill göra i livet. Det låter kul med vikariat på bibblo, och vad grym du är som står upp för dig själv och inte stannar på arbeten som ger dig ont i magen. :)
Viktigt ämne och du har helt rätt i att det är svårt att prata om, eftersom det i mångt och mycket är "förbjudit". Jag är väl uppfostrad nånstans mitt emellan att prata om pengar och inte tror jag. Själv har jag dock inga problem med det och jag är ofta den som ställer olämpliga frågor rent allmänt, ex. "hur mycket tjänar du?". Egentligen är det dock först sen jag börjat jobba som jag på riktigt märkt att det för många är för privat för att prata om. Kanske har det att göra med att under studietiden har man det mer lika? alla vet hur stort (litet) studiebidraget och lånet är det är inget konstigt att säga att man inte har råd med vissa grejer eller att man är pank osv. När jag frågar vad folk tjänar gör jag det verkligen inte för att förolämpa någon, utan helt enkelt av nyfikenhet för att få koll på hur det ligger till på olika arbetsplatser/yrken osv. Sen hör jag till de som tror att det inte är någon annan än arbetsgivare som tjänar på att folk går och håller inne med sin lön. Jag har gått från att vara student till ett relativt välbetalt jobb och vill jag ha nåt köper jag oftast det. Det gör att jag ibland känner att jag bloggar om för mycket ytligheter. Men som du säger syns ju inte allt på bloggen och det som inte syns på min blogg är alla vardagar av pendlande och slit i ett stressigt och krävande yrke.
Jag tycker du är otroligt inspirerande och jag tycker du gör helt rätt som tar steget att satsa på dina drömmar. tycker också att karln din gör helt rätt - att kunna stötta sin partner i dennas drömmar och livsmål är något av det finaste man kan göra i en relation.
Men vill du utöka hur mycket pengar du tjänar på ditt frilansande inom olika områden tror jag att du ska våga motarbeta din perfektionism ännu mer (nu vet jag ju inte hur dina rutiner ser ut, jag bara spekulerar). Dina inlägg på bloggen om till exempel DIY och matlagning och allmänt olika guider håller redan så hög kvalitet att du skulle kunna sälja dem (eller kanske inte just dessa inlägg men liknande) till olika tidningar om pyssel/matlagning/whatever. En bra grej att testa är att kolla igenom ett gäng tidningar/tidskrifter på biblioteket eller i affären och för var och en av dem fundera på en artikelidé för den tidningen. (Som när du spånar framtida inlägg för bloggen typ). Sedan mailar man ansvariga personer på varje tidningen och lägger fram den idén samt förklarar att man också kan fota snygga bilder till samt länkar till några proffsiga blogginlägg. Då kan du få klart att du kommer få betalt INNAN du har utfört jobbet.
Tidningar har nämligen massor av folk som skriver till dem att de vill få skriva, men färre som kommer med egna idéer, så de köper gärna sådant om man bara är tillräckligt duktig (= du måste inte ens vara perfekt inom det område du försöker göra en artikel).
mycket flum nu om frilansskrivande men förhoppningsvis får du ut något av det :P
Tjatar massa om det, men tycker du är SÅ MODIG som satsar på det du vill. Även om det ger mycket oro på annat håll.. vet precis hur det är det här med pengar.. sucks att allt ska kosta pengar med :(
förstår dig precis. det är så himla jobbigt att ha lite pengar, men det viktigaste är att man har det BRA ändå. får ångest i hjärtat varje gång jag tänker på min hyra här i san francisco, på alla grejer man väljer bort och för mat man inte äter ... längtar tills ett riktigt jobb med hög lön, men är ändå så glad att få vara just här på den här platsen just nu. ändå.
Men vilket viktigt ämne att ta upp och så härligt att du bryter ett tabu! Håller helt med dig om att det verkligen pratas för lite om pengar. Jag och min man som de senaste åren har jobbat heltid och har vant oss vid att ha mycket pengar att röra oss med. vi har verkligen fått tänka helt om när vi nu båda ska vara föräldrarlediga. Men jag måste säga att det är otroligt lärorikt för mig att återigen få leva på 8000:- i månaden, precis som när jag var student. Och framförallt har jag kommit till insikt om att jag inte behöver så mycket pengar att leva på som vi har haft innan (nu har vi ju adopterat två barn och DET är sannerligen inte gratis), vilket har gjort att både jag och min man kommer att gå ner i arbetstid framöver, vara hemma mer med våra barn och satsa mer tid på sådant som vi brinner för att göra såsom att skapa, sjunga, spela teater, fotografera, läsa, odla o.s.v. Hejja dig och att du gör sådant som du är duktig på och älskar, det leder alltid till något stort när man som du följer sitt hjärta!
Jag fattar inte heller varför det här ämnet ska vara så tabubelagt, det är ju skitbra att prata om det. Jag är väl egentligen medelklass, men är ändå "fattigast" i mitt gamla kompisgäng. Och det märks verkligen en skillnad, somliga av dom kan bara få 10 000 av sina föräldrar, bara sådär. De åker utomlands jämt. Deras föräldrar har gett de pengar så att de inte ska behöva ta studielån. Och så känns det som att de (inte hela gruppen men somliga) tycker att jag är så snål för att jag jämt får säga att jag inte har råd när de vill gå ut och äta, resa bort osv. Det handlar inte om att jag är snål, jag har bara inte råd med sådant! Vi lever liksom på bara mitt CSN nu. Tur att hyran är ganska låg i alla fall. Det kan ju iofs vara jag som läser in och inbillar mig att de tycker att jag är snål, bara för att jag tycker det är så jobbigt att behöva säga nej hela tiden. Har ont i magen varje månad över pengar.
Sålänge en är lycklig så är ju allt som det ska. Mycket pengar spelar ju ingen roll pom dn ändå har ett grått moln i bröstkorgen dagligen. Hellre då att en får göra något en vill och kanske ha det knapert ett tag. Bara en är lycklig och överlever, som sagt!
Vad roligt att du vågar beröra detta ämna för ja, de är känsligt.
Det var samma sak för mig, jag växte upp i en familj som inte hade pengar i överflöd heller. Vi kunde aldrig åka på några fancy utlandsresor, men vi hade ändå så vi klarade oss. Liksom tak över huvudet, mat och det andra man behövde. Vi levde inte snålt, men jag fick definitivt inte allt jag pekade på. Jag har fått lära mig att är det något jag verkligen vill ha så får man spara tills man har råd att köpa det.
Ibland kan jag bli så himla avundsjuk på ungdomar som får allt de pekar på. De har nyaste telefonen (knappt att jag själv har råd att ha något sådant nu som vuxen), de åker på fina semestrar med sina familjer flera ggr om året osv. Ändå har de mage att klaga på så mycket. Varför kan de inte vara nöjda?
Tack för att du delar med dig med hur du har det. Själv skulle jag inte våga vara så ärlig.
kram
Känner igen mig så mycket i det du skriver. Så glad att du tar upp sådant som andra oftast inte skriver om.
Tack! <3
/Evelina
Uppskattar din ärlighet. Det gör att din blogg känns äkta. Är övertygad om att du kommer få lön för mödan du lägger ner på bloggen m.m. så småningom. Go go go! :)
tycker detta var ett jättebra inlägg. jag följer ett antal bloggar av koola bruttor i stockholm som troligtvis tjänar en ganska saftig hacka på att blogga/fota/vara unga och vackra. jag tycker jättemycket om dessa tjejer och deras bloggar, men jag uppskattar omväxling i det jag läser. din blogg är fin för att den är lugn och rofylld och inte handlar om läppstift och event. ett av mina ideal att minska ner på antalet prylar jag äger och inte köpa massa nytt hela tiden, och den tanken tror jag fler skulle må bra av att tillägna sig. oavsett om det är din intention med bloggen eller ej så funkar den ju som inspirationskälla för den som, av vilken anledning det än må vara, vill skapa utan att lägga ner supermycket pengar på det. det är positivt!
Så, så bra skrivet! Älskar att du är så ärlig i bloggen och bra att någon skriver om detta, tror det inspirerar många att våga satsa på sina drömmar lite mer (även jag!).
Verkligen ett viktigt ämne att ta upp. Är också egenföretagare och känner igen mig i det du skriver. Kramar Liza
Så fint att läsa ett ärligt inlägg från hjärtat. Håller helt klart med dig om att en ska satsa på det en vill göra!
Så himla skönt att läsa det här! Jag lever också på helt sanslöst lite pengar för att få göra sådant jag vill. Det blir lätt en romantiserad bild av att ha eget företag och göra kreativa grejer och för vissa kanske pengarna rullar in på direkten, men för det mesta gör de nog inte det. Jag lever på de få pengarna jag får in på mitt företag, stipendiepengar och lite extrajobb, Har inte råd att köpa annat än mat, knappt ens det faktiskt. Men det kan vara värt det, iallafall ett tag, för att få göra något man älskar och framförallt slippa ha ont i magen varje dag när man går till jobbet. Heja dig Sandra, du verkar väldigt kreativ och driven och jag tror absolut att du kommer kunna leva på det du gör i framtiden. <3
Förresten, en dag när jag kände mig ledsen och rädd över hela företagandet så sa min sambo:"men var stolt över dig själv, du gör det du älskar och drömt om. Om det går åt helvete så gör det ingenting, för du vet att du vågat, många går hela livet utan att våga ta steget och följa sin dröm."
Så, det är ok att vara rädd och orolig för ekonomin, men jag tror också att det är bra att tuppa upp sig lite ibland och vara stolt över att man vågar. Bara det är värt hur mycket som helst.
skriven
Ett verkligt ämne som är värt att prata om. Ekonomi ska inte vara tabubelagt, enligt mig. Tyvärr är vi många som har det knapert i olika grad och antagligen är det "skämmigt" att prata om ett sådant - som man själv ser det - misslyckande. Fint att du har din V som stöttar, drömmar och mål har ju också ett värde, om än inte ett faktiskt penningvärde.
Ps. (Förlåt att jag tjatar) Ser fram emot juli!