Usch nu har jag dragit mig från att skriva detta inlägg alldeles för länge. Anledningen är väl för att jag för tillfället inte alls vill tänka på min kropp då jag inte är speciellt nöjd med den. Detta gör att jag tränar väldigt mycket just nu, och för att folk inte ska få fel bild har jag valt att skriva detta. Det är skrivit 13/4 och kommer med all säkerhet att ändras i framtiden. Bilderna är tagna sommaren 2011.

Jag har aldrig varit riktigt överviktig men heller aldrig smal, vi kan väl börja med att säga så. Jag har pendlat i vikt rätt mycket i mitt liv beroende på hur och var jag har levt under den perioden och har som mest vägt 72 kg. Jag har under min barndom provat på de flesta sporter men bara fastnat för ridningen och att vara ute i naturen. Detta har bidragit till de grymma benmuskler jag har idag, så jag ska väl inte klaga. Men mina erfarenheter av träning har alltså varit obefintliga i och med att även gymnastiken i skolan ofta struntades i.

För lite mer än ett år sedan skaffade jag mitt första gymkort och började köra ungefär fem gånger i veckan tillsammans med min sambo. I början gick det helt okej och jag var peppad till att börja röra mer på mig. Efter någon månad gick jag in i en liten personlig svacka och bara tanken på att gå till gymmet fick mig att bryta ihop. Inte för att träningen i sig var jobbig utan för att jag var så stressad hela tiden att bara tanken på att göra något som inte var jobbrelaterat fick mig att börja gråta. Jag hade ingen ork att lägga på någon träning och jag slutade helt enkelt att gå dit.

Det har tagit ett bra tag men jag har sakta men säkert hittat tillbaka till gymmet. Först började jag och Viktor gå väldigt många, långa och tidiga promenader. Sedan började vi simma en morgon i veckan (vilket vi senare lade av med eftersom alla banor alltid var abbonerade - tråkigt) tills jag en dag kände att jag nog skulle hänga med till gymmet. I skrivande stund har jag inte varit där på en vecka på grund av semester och sjukdom, men annars kör jag två pass om dagen minst fem dagar i veckan. Ett kondition och ett styrkepass.

När jag kör kondition (vilket jag gör när gymmet öppnar varje morgon) är det alltid löpning som gäller, fast i många olika former. Styrkan delar vi upp på fyra pass med rygg, bröst & triceps, biceps & underarmar, ben & axlar varsin dag och sen mage varje dag.

Anledningen till att jag har börjat träna på detta sättet beror självklart på att jag vill leva ett hälsosamt liv där motion och träning ingår. Men sporren var framför allt att jag under förra året fick en medicin som gjorde att jag gick från 56 till 65 kg på bara någon månad. För mig var det riktigt fruktansvärt och känslan när ens kläder helt plötsligt är för små utan att man ändrat matvanor är fruktansvärd. Många mediciner kan ge en ökad hunger som i sin tur gör att man lägger på sig oönskad vikt, men så var det alltså inte i detta fallet.

När jag började träna igen var det tugnt och motigt igen och jag stod varje dag och funderade på att ge upp. Jag hade aldrig sprungit innan och tyckte det var tortyr jämfört med styrkepasset som helt plötsligt blev lätt. Idag, inte ens två månader senare, springer jag en timme varje morgon och älskar detta pass och den start jag får på dagen. Jag är absolut inget träningsproffs, jag har inga magrutor och jag har lår som går ihop. Men jag har ändrat hela min syn på träning och även om det är motigt och jobbigt flera gånger i veckan (för det är det) så vet jag att det är värt det. Jag vet att all träning lönar sig och att det är så jävla värt det när man har gjort det!

Och tänk på att om du ändå ska göra det så kan du lika gärna göra det helhjärtat!