Förra veckan tog jag del av en rad olika kändisars reflektioner kring det här med  språk. Hur samma ord och uttal kan betyda något helt annat beroende på i vilket land man säger det.

Soran Ismail hade precis kommit hem från en resa i Tanzania och berättade glatt i sin podcast att man faktiskt kan fler ord på Swahili än man tror. Om man har sett Lejonkungen då, för det är visst så att Simba faktiskt betyder lejon samtidigt som Pumbaa är ordet för dum eller fånig.

Pernilla Wahlgren berättade i sin tur om en pinsam situation under en taxiresa i Singapore.  Det varnämligen först när hon högt och ljudligt deklarerat att hennes nya strandväska hade hela sex fack som hon insåg att den engelskatalande chauffören möjlitvis blev lite fundersam över hennes ordval.

Clara Henry gjorde ett litet experiment med anknytning till händelsen ovan. Hon skrev ihop några svenska ord och bad komikern Mamrie Hart läsa dem högt för att sedan försöka gissa vad de faktiskt betyder på vårt språk. På listan stod ord som toppfart och slutstation, något som fick amerikanskan att brista ut i gapskratt.

Alla dessa små anekdoter får mig att tänka tillbaka på en utlandsresa jag gjorde för en herrans massa år sedan.  En kväll satt vi och åt på en restaurang där det surrades på flera olika språk kring borden. Gästerna pratade alla fritt och brett eftersom ingen annan ändå förstod vad som sas. I denna matsal, till bredden fylld av olika nationaliteter, släpper en man plötsligt en tydlig brakare. Surret vid de andra borden slutar tvärt och tystnaden blir påtaglig. Fadern i mitt resesällskap lutar sig fram mot oss barn och viskar att det där, DET är minsann likadant på alla språk.  

Det är kanske lätt att glömma när modersmålet skiljer sig åt, men i viss mån talar vi alla samma språk.