När jag lägger upp ett inlägg där ni får följa med mig en hel dag får jag oftast ett gäng kommentarer i stil med "oj, vad mycket du hinner på en dag" eller "önskar att jag också var sådär effektiv". Och egentligen så tror jag att de flesta där ute faktiskt är det, bara att man vanligtvis inte dokumenterar sitt liv på det sättet och därför inte märker det.

 

Att vara effektiv och sätta upp mål när det kommer till att plugga inför en tenta och att genomföra ett kreativt projekt är nästan samma sak. Skillnaden kan vara att man skjuter upp tentaplugget pga att det känns jobbigt och att det där andra projektet är läskigt. Men det som gäller för båda sakerna är att bara börja! Här kommer några tips på hur man kan tänka och göra för att underlätta vägen dit.

 

Först och främst behöver du lära känna dig själv. På vilket sätt jobbar du bäst? När det är fullt med folk och bakgrundsljud eller när det är knäpptyst? Att skapa de bästa förutsättningarna för sig själv (så länge det är möjligt) underlättar mycket. Jag vill gärna lyssna på podcasts när jag utför sysslor som att städa, diska eller redigera bilder. Ska jag skriva funkar det däremot inte alls och då är tystnad eller klassisk musik mitt bästa tips. Den här låten går på repeat om och om igen i mina hörlurar. Dessutom är jag som mest effektiv och pigg på morgonen så alla mail, telefonsamtal och andra tråkiga saker försöker jag få färdigt så tidigt som möjligt.

 

Jag finner väldigt mycket glädje i att stryka saker från listor och om jag en dag glömmer att spalta upp vad jag ska göra under dagen så känner jag mig faktiskt vilse. Jag är ingen maskin utan har också dagar då jag inte gör något alls, stunder då jag sitter framför youtube i flera timmar (kollar till exempel på den här) men så länge jag har koll på vad jag ska göra är det lugnt.

 

Varje morgon sätter jag mig därför och skriver upp allt jag ska göra under dagen (kan inte göra det kvällen innan för då ligger jag och tänker på hela den där listan när jag försöker somna). Jag gör det i tidsordning och om jag känner mig lite stressad sätter jag även upp tidsangivelser för när jag ska göra vad. På så sätt vet jag att allt ryms inom en dagsplanering. Jag har tidigare skrivit om hur man planerar sina dagar med en bullet journal och jag använder min till att sätta upp mål för bloggen och mitt yrkesliv men inte för att strukturera mina dagar. Detta gör jag oftast på ett löst papper som lätt kan slängas när dagen är slut.

 

Att ha "Skriv en bok" på sin lista är ungefär lika jobbigt som att skriva att man ska bestiga Mount Everest eller annan valfri ansträngning. Det kommer antagligen att ta år innan man kan kryssa av en sån grej på sin lista och vem orkar egentligen kämpa så länge utan minsta belöning? Börja istället att bryta ner det i små, små steg. Första steget kanske är att fixa ett bra skrivprogram till datorn ifall du saknar ett sånt, bara en sån sak kan underlätta något enormt! Ska du lägga upp ett receptinlägg på bloggen kanske du delar upp det såhär: bestämma recept, handla ingredienser, laga maten, fota maten, diska, redigera bilder, skriva text och publicera. På så sätt kan du få undan det lite i taget utan att det känns alldeles för stort. Om vi pratar om att plugga till tentor och liknande så kanske det är smart att avsätta någon timme om dagen för det istället för lägga allt krut på bara några få dagar? Att bestämma att pluggtiden alltid är tre timmar varje morgon underlättade i alla fall för mig när jag studerade.

 

Ifall du ska plugga till en tenta så vet du antagligen när du måste vara redo och som jag skrev här ovan kan du med hjälp av listor och små delmål sakta men säkert vara färdig när den infinner sig. Om du istället jobbar på en bok eller ett annat långsiktigt projekt är det smart att sätta upp ett datum då man ska vara färdig. Innan man har nått det datumet ska en mängd olika saker göras så att sätta upp tidsbestämmelser för de små delmålen kan även det underlätta något enormt.

 

Att skriva på sin blogg eller annan offentlig sida vad man har för mål för dagen känns kanske lite onödigt (blir ju 365 nästan likadana uppdateringar då menar jag). Att skriva vad man har för stora mål och drömmar kanske känns för läskigt. Men saken är den att det hjälper enormt (i alla fall för mig) att faktiskt få uttala dem högt ibland. Om jag har en stressig dag framför mig kan det hjälpa att jag säger dagens planer högt till Viktor för då inser jag 1. att det inte är så mycket som jag trodde eller 2. att jag faktiskt kan skippa några av punkterna eller 3. att han kan hjälpa mig med lite av det. Att ta hjälp av andra är guldvärt! De flesta människorna på denna jord är givmilda och delar gärna med sig av sin kunskap så istället för att lägga ner all tid på att researcha eller testa sig fram kan man ibland komma långt genom att dela sina tankar och drömmar med någon annan. Att dessutom bestämma sig att man "redovisar" sina framgångar inom bokskriveriet (om vi nu ska ha det som exempel) för någon annan ibland kan funka som en extra sporre att faktiskt ta tag i det.

 

Kommer du inte igång? Att du inte börjat än kan såklart bero på att du helt enkelt inte är redo, idén är superbra men du behöver mer tid på dig för att ladda innan du kan genomföra projektet. Men att vara rädd för att starta kan även ofta innebära att man är rädd för att misslyckas vilket är så himla onödigt. Testar du något för första gången och är supergrym på det kommer du med största sannolikhet vilja göra det igen. Testar du något för första gången och är riktigt dålig på det kan du inte göra mer än att försöka tills det går bättre. Den bästa och den sämsta utgången är alltså densamma och det allra värsta som kan hända är att du inte vill göra om det alls - och då lärde du dig något på vägen.

 

För mig försvinner mycket av det här med att jämföra sig med andra så fort jag har en klar väg att följa. Om jag sätter upp personliga mål så vet jag att dessa är enbart för mig. Det är mina drömmar, mina tankar och mitt sätt att göra det på. Andra kanske gör liknande saker eller har samma slutstation men det är ingen annan som är på prick samma ställe som mig och med samma erfarenheter och det ger mig massvis med extra tro på mig själv.

 

Att hushålla med mina batterier är inte den starkaste sidan jag har och ofta kör jag på lite för snabbt och för hårt för att sedan krascha och krisa en dag eller två. För min del finns ingen ro eller inspiration att hitta på internet under dagar när jag känner såhär. Att läsa andra bloggar, kolla pinterest eller instagram laddar inte mina batterier alls. Att umgås med de jag tycker om, att ta en promenad utomhus och att se en bra serie är det som får mig att hitta tillbaka till mig själv. Hur du gör kan ju se ut på ett helt annat sätt, men ofta kan man behöva lite tid utan input för att sedan vara tillbaka och kunna sluka bloggar och allt det där igen.

 

Ett annat användbart tips ifall du inte kan avbryta allt och gå ut i skogen en stund är att blunda, andas in djupt och tänka luuuuuuuuuuuuugn i precis ett sådär långt ord.

Har du klarat av något stort? Grattis! Belöna dig själv på det bästa sättet du vet säger jag. Eller vadå stort förresten? Belöna dig för allt du klarar av! Har du ringt ett jobbigt samtal kanske du kan surfa en halvtimme. Känn dig stolt och nöjd när du kommit en bit på vägen till ditt mål. Men har du skrivit upp att du ska på loppis klockan 16 och det då ösregnar samtidigt som du känner att ögonen gå i kors - strunta i det! Att välja att ha med vardagliga punkter på sin to do-list kan vara smart eftersom man har koll på allt man ska göra men det kan också vara hemskt ifall man automatiskt straffar sig själv för det som inte blev av. Om du har satt upp något som du av någon anledning sen inte vill eller behöver göra så är det inte hela världen. Strunta i det och gå vidare!

 

Okej, ifall du har testat något som inte känns helt hundra - GE UPP DEN IDÈN! Och gör det utan att vara orolig för om andra ser det som ett misslyckande eller inte. För det första så har de flesta människorna där ute så himla mycket fokus på sig själv att ingen kommer reflektera över det och för det andra så ångrar sig alla hela tiden. Som jag nämnde i förra veckans podcast så trodde jag att jag skulle bli glad av att fotografera porträtt eftersom det kändes som nästa steg för mig. Jag testade, tyckte inte om det och nu när jag insett det känner jag mig så lättad. Lättad på ett sätt som jag inte trodde gick eftersom jag inte riktigt visste vad felet var innan. En annan idé kommer födas ur den här lärdomen, det är jag helt säker på. Våga ge upp!

 

UnderbaraClara skrev ett liknande inlägg i veckan, här har jag gjort en guide till hur du startar en podcast i sex steg (ett projekt som låter maffigt men som här är uppdelat och bra) och Elise kommer snart att lansera den här godingen för alla som gillar att planera och strukturera.

 

Slutligen, att planera och sätta upp tydliga mål behöver inte betyda att man inte får vara spontan. Det betyder heller inte att alla måste rätta sig i den här mallen. Detta funkar för mig och har du andra tips får du mer än gärna dela med dig av dem här nedan!