Rewinda bandet tillbaka tre år i tiden (skandal att behöva gå så långt bak i arkivet och inte hålla sig till året som gått men omvärlden få bli bättre på att avbilda mig helt enkelt!). Då kunde ni hitta mig bakom bardisken på en av Göteborgs mest populära nattklubbar. Där stod jag på top floor och dansade lyckligt till musiken samtidigt som jag krängde drinkar till höger och vänster. Visserligen inte alltid i piratmundering, men ändå!

 

Jag fick jobbet på ljug om jag ska vara ärlig såhär i efterhand. Som student i Jönköping kunde man jobba frivilligt i baren på nattklubben där (i gengäld fick man köpa öl & cider för 16 kronor - rena drömmen för en fattig och törstig student) och jag tror att jag hann göra ett eller två pass innan jag packade ihop väskorna och flyttade till Göteborg. När jag sedan försökte hitta mig ett nytt jobb i storstaden kändes det rimligt att förlänga de där två jobbpassen till tja, låt oss säga att jag skrev ett halvår. Jag blev hur som helst inkallad för provjobb och var så otroligt nervös. Satt hemma i soffan och pluggade drinkar med Viktor så att jag inte skulle göra bort mig men stammade nog ändå när jag skulle presentera mig.

 

Väl på plats i baren körde jag ett race på två timmar under den värsta rushen och när jag klev av hade jag fått jobbet. Ibland måste man helt enkelt låtsas lite för att faktiskt själv tro att man grejar det och i ett års tid var det här det bästa stället jag visste. Att få sminka sig på kvällarna i tonerna till peppiga låtar och sedan stå och dansa och sjunga ihop med min partner in crime (killen på bilden) hela nätterna var fantastiskt. Tills en dag när det inte gick längre. För en dag brakade jag ihop och började inse hur jobbigt det var att alltid vara uppe när alla andra sov och kunna känna doften från bagerierna när jag kröp ner i sängen på morgnarna. Jag började känna att mitt ständiga leende blev allt mer påklistrat och ansträngt och att jag inte längre orkade kämpa för dricksen. Bara några veckor efter att den här bilden togs blev jag inlagd (den upplevelsen har jag skrivit mer om här) och efter det har jag bara återvänt till Sticky någon enstaka gång. Det är en historia från ett annat liv, en berättelse som fortfarande gör ont i mitt hjärta eftersom den fick ett så abrupt slut. Men största anledningen till att jag inte återvänt är egentligen för att jag har gått vidare, nu låtsas jag att jag är bra på andra saker istället.

 

Det här inlägget är en del av Emily Dahl´s underbara julkalender. Det är fritt fram att delta så klicka här för att läsa mer om den.