Står just nu i kön på systemet och väntar på att få betla för kvällens godheter. Det blir inte mycket alkohol när man tränar mycket men jag är faktiskt inte så förtjust i alkohol annars heller. Ikväll tänkte vi gå hem till oss och spela lite spel efter att vi varit på restaurangen, så då passar det bra med några goda öl och cider.

Tog en liten promenad i vårsolen och hamnade på stan där jag hämtade ut mina efterlängtade brillor. Och nej, det rör sig inte om några heta solglajjor utan om helt vanliga glasögonorms-brillor. Det gör det dock bara ännu trevligare eftersom jag nu äntligen kan se igen. Tjoho!

Blev även en lunch tillsammans med mina fina lillasyster som har våldgästat mig och Viktor de senaste två veckorna. På söndag kan jag alltså överge skånskan och återgå till min muterade göteborgska - man klarar sig bättre undan glåpord på det sättet!

Minen på sista bilden är inget jag ansvarar för då den är högst ofrivillig.

Jag önskar verkligen att tvättstugan inte var platsen där jag befinner mig just nu, men dessvärre är det just precis så. Jag tycker verkligen att det är den mest omständliga hushållssysslan eftersom man måste passa tider och ha sig.

Så om fyrtio minuter är det dags igen. Kanske bäst att ställa klockan!

Sitter just nu inklämd på vagnen och avundas alla soldyrkare som vi passerar. Men jag är på väg till finaste skruttungarna och det duger så bra för mig!

Inomhusarbete idag igen. Sitter och syr in lite favoritkläder som blivit för stora. Skönt att man kan göra så och slipper slänga det man egentligen gillar. Men mest skönt att de faktiskt blivit förstora!

Nu längtar jag dock ut så det blir fem minuter till framför symaskinen sen åker träningskläderna på!

Dagens plats är en ny kategori som länge har funnits i min mobiltelefon. Den ringer helt enkelt varje dag klockan tolv och fungerar som en påminnelse om att jag ska dokumentera det jag håller på med. Det är otroligt roligt att titta tillbaka på dessa bilder och även ett bra sätt att minnas vad man haft för sig!

Idag sitter jag vid mitt arbetsbord och pysslar med lite olika projekt.

En av de skönaste känslorna som finns är att veta att klockan bara är strax efter åtta och att jag redan har sprungit åtta kilometer. Speciellt med tanke på att jag för en månad sedan aldrig sprungit en meter på löpband (eller ute för den delen). Eller med tanke på att jag för ett halvår sedan sov till fem på eftermiddagen och missade den här hurtiga känslan som en tidig morgon medför.

Heja förändringar och nya rutiner!

Usch nu har jag dragit mig från att skriva detta inlägg alldeles för länge. Anledningen är väl för att jag för tillfället inte alls vill tänka på min kropp då jag inte är speciellt nöjd med den. Detta gör att jag tränar väldigt mycket just nu, och för att folk inte ska få fel bild har jag valt att skriva detta. Det är skrivit 13/4 och kommer med all säkerhet att ändras i framtiden. Bilderna är tagna sommaren 2011.

Jag har aldrig varit riktigt överviktig men heller aldrig smal, vi kan väl börja med att säga så. Jag har pendlat i vikt rätt mycket i mitt liv beroende på hur och var jag har levt under den perioden och har som mest vägt 72 kg. Jag har under min barndom provat på de flesta sporter men bara fastnat för ridningen och att vara ute i naturen. Detta har bidragit till de grymma benmuskler jag har idag, så jag ska väl inte klaga. Men mina erfarenheter av träning har alltså varit obefintliga i och med att även gymnastiken i skolan ofta struntades i.

För lite mer än ett år sedan skaffade jag mitt första gymkort och började köra ungefär fem gånger i veckan tillsammans med min sambo. I början gick det helt okej och jag var peppad till att börja röra mer på mig. Efter någon månad gick jag in i en liten personlig svacka och bara tanken på att gå till gymmet fick mig att bryta ihop. Inte för att träningen i sig var jobbig utan för att jag var så stressad hela tiden att bara tanken på att göra något som inte var jobbrelaterat fick mig att börja gråta. Jag hade ingen ork att lägga på någon träning och jag slutade helt enkelt att gå dit.

Det har tagit ett bra tag men jag har sakta men säkert hittat tillbaka till gymmet. Först började jag och Viktor gå väldigt många, långa och tidiga promenader. Sedan började vi simma en morgon i veckan (vilket vi senare lade av med eftersom alla banor alltid var abbonerade - tråkigt) tills jag en dag kände att jag nog skulle hänga med till gymmet. I skrivande stund har jag inte varit där på en vecka på grund av semester och sjukdom, men annars kör jag två pass om dagen minst fem dagar i veckan. Ett kondition och ett styrkepass.

När jag kör kondition (vilket jag gör när gymmet öppnar varje morgon) är det alltid löpning som gäller, fast i många olika former. Styrkan delar vi upp på fyra pass med rygg, bröst & triceps, biceps & underarmar, ben & axlar varsin dag och sen mage varje dag.

Anledningen till att jag har börjat träna på detta sättet beror självklart på att jag vill leva ett hälsosamt liv där motion och träning ingår. Men sporren var framför allt att jag under förra året fick en medicin som gjorde att jag gick från 56 till 65 kg på bara någon månad. För mig var det riktigt fruktansvärt och känslan när ens kläder helt plötsligt är för små utan att man ändrat matvanor är fruktansvärd. Många mediciner kan ge en ökad hunger som i sin tur gör att man lägger på sig oönskad vikt, men så var det alltså inte i detta fallet.

När jag började träna igen var det tugnt och motigt igen och jag stod varje dag och funderade på att ge upp. Jag hade aldrig sprungit innan och tyckte det var tortyr jämfört med styrkepasset som helt plötsligt blev lätt. Idag, inte ens två månader senare, springer jag en timme varje morgon och älskar detta pass och den start jag får på dagen. Jag är absolut inget träningsproffs, jag har inga magrutor och jag har lår som går ihop. Men jag har ändrat hela min syn på träning och även om det är motigt och jobbigt flera gånger i veckan (för det är det) så vet jag att det är värt det. Jag vet att all träning lönar sig och att det är så jävla värt det när man har gjort det!

Och tänk på att om du ändå ska göra det så kan du lika gärna göra det helhjärtat!